Fackförbund och arbetsrätt

I filmens värld är vi vana att höra talas om amerikanska arbetare som jobbar för ”minimum wage” (minimilön) och har usla arbetsvillkor. I USA regleras arbetsrätten till stor del av federal och delstatlig lagstiftning, där bland annat minimilönen är fastställd. I Sverige använder vi oss av ett annat system och har därmed inte heller någon minimilön fastställd på nationell nivå. Vår arbetsrätt är istället främst uppbyggd på kollektivavtal som ingås mellan arbetsgivare och fackliga förbund.

Av den här anledningen är fackförbund av allra största vikt i Sverige medan de i USA är mindre essentiella och då även har färre medlemmar. Det som är unikt för svenska fackförbund är att de är socialt skiktade – vi har separata fackförbund för arbetare, akademiker och övriga tjänstemän med egna centralorganisationer; LO, SACO och TCO. Detta uppfattas som helt normalt och i sin ordning för oss i Sverige, men är sällsynt sett ur ett internationellt perspektiv.

Den svenska arbetsrätten delas in i två huvudområden – det enskilda anställningsförhållandet (individuell arbetsrätt) och kollektivavtal (kollektiv arbetsrätt). Det går även att dela in arbetsrätten i fem mer specifika delar; den kollektiva arbetsrätten, regler om arbetstagarinflytande, anställningsförhållandets rätt, arbetsmiljörätten och arbetsmarknadsreglering.

Inom den individuella arbetsrätten gäller arbetsmiljölagen, semesterlagen, arbetstidslagen, lagen om anställningsskydd (LAS), diskrimineringslagen och lagen om offentlig anställning (LOA). Inom den kollektiva arbetsrätten gäller förtroendemannalagen och medbestämmandelagen (MBL).

Kollektivavtal kan i stor utsträckning ersätta arbetsrättsliga lagar som finns i andra länder, men saknas i Sverige. Fackförbunden sätter i och med dem upp civilrättsliga ramar som gäller istället för lagar stiftade på nationell nivå.

Svensk arbetsrätt – historik

Kanske den viktigaste händelsen i den svenska arbetsrättens historia är när de första fackförbunden bildades i Sverige under 1870-talet. Till följd av detta upprättades även de första kollektivavtalen, något som skulle komma att bli mycket betydelsefullt för den svenska arbetsmarknaden. Detta ser vi än idag då avtalen, över 100 år senare, fortfarande är vad som till stor del styr vår arbetsrätt.

Under tidigt 1900-tal såg vi de första kollektivavtalen på riksnivå och under 20-talet infördes kollektivavtalen i svensk lag. Efter kollektivavtalslagen kom lagar som bl.a. gav arbetstagare rätt till semester.

Efter att Saltsjöbadsavtalet ingicks mellan SAF och LO 1938 skedde ett viktigt attitydskifte inom den svenska staten och man ansåg att kollektivavtal var ett bättre sätt att hantera arbetsrättsliga frågor på än genom lagstiftning. I samband med detta lät staten fackförbunden och arbetsgivarna sköta förhandlingarna om de viktiga arbetsrättsliga frågorna i större utsträckning än tidigare.

Statens avståndstagande i arbetsrättsfrågor minskade på 70-talet efter ökade konflikter inom det arbetsrättsliga området. Ett antal lagar, bland dem lagen om anställningsskydd, upprättades för att förstärka skyddet för anställda.

Svensk arbetsrätt idag

Fackförbunden är inte på något sätt sysslolösa i dagens Sverige. Facket jobbar med en mängd olika frågor och har som mål att arbetstagare och givare ska mötas på bästa villkor. Ett svenskt fackförbund idag kan jobba mycket med exempelvis diskrimineringsfrågor på grund av hudfärg, kön eller sexuell läggning, problem med arbetstider som delade turer inom den kommunala verksamheten, ersättning för obekväm arbetstid och tvivelaktiga anställningsformer.